Annonser

Kjell Harbom – 12 år i profilbranschens tjänst – kapitel 3

Hej Kjell Harbom, tänkte klämma ur dig lite till om dina år i SBPR, du har inte nämnt vad som hände efter ni tappade mässan till PWA, Education Day t.ex

Jo, det stämmer. Jag har varit kronologisk i mitt berättande och Education Day kom ju efter mässäventyret, som jag saknar.

Jag hade haft uppe en idé om Education day på styrelsemöten något år eller två innan det blev verklighet. Med den lilla enmans-organisationen, som SBPR har, var det inte möjligt att köra både mässa och Education Day samtidigt. Nu var mässan borta så fanns det utrymme att göra verklighet av tankarna. Jag skall väl passa på och erkänna, att jag stulit idén från min engelska kollega Mr Gordon Glennister på BPMA. Det var i stort sätt bara att översätta deras koncept till svenska.

Första Education Day, var ju som alltid när man gör något helt nytt och oprövat, en chansning. Vi tog god tid på oss med lång framförhållning, för att söka lokalt, arrangera, föreläsare, underhållning plus att vi skulle baka in PromotionBiet-galan i paketet.

När allt var på plats, datum spikat, föreläsare bokade, underhållning, bokningssystem, etc, var det dags att sälja biljetter. Det var trögt till en början, men så är det alltid i vår bransch, leverantörerna är snabba att boka på, medan ÅF sitter och tjuvhåller "I fall någon lev ringer och vill bjuda". Några gnällde på att det var dyrt!?! Priset var 2000 kr för bra föreläsare (som i vissa fall kunde kosta 45.000 kr) gala-kväll med tre rätters middag inkl vin/öl, centralt belägen lokalt i Stockholm personal, vakter allt. Kommer ihåg någon som sa: Alla vet att en trerätters i Stockholm får man för 350 kr jag sa inte emot, det hade inte varit lönt. En annan som också tyckte det var dyrt, såg jag på en annan föreläsning med bara en föreläsare utan mat eller dryck och där hade han betalt 5995 kr och tyckte det var värt varenda krona. Vi blev till slut ca 200 betalande gäster, vilket får anses vara en bra siffra.

Först ut var Kemikalieinspektionen, som var överväldigade över att en branschorganisation hörde av sig och ville att de skulle komma till ett dylikt event. Det hade aldrig hänt tidigare. När de kom till Nalen några timmar före evenemanget startade, ville de ha ett enskilt samtal med mig. De berättade att de tänkte berätta om vad Kemikalieinspektionen arbetar med och hur. De skulle inte gå in på något speciellt för vår bransch, men skulle avsluta med att erbjuda en heldag hos dem, för de som var intresserade och frågade om jag trodde det skulle finnas något intresse för det. Jag svarade blixtsnabbt att det tror jag alla vill. Så säger alla branschföreträdare, blev deras svar till mig. De avslutade sin föreläsning med att fråga publiken om det fanns intresse för att komma på en specialdag för branschen. När ca 150 av de 200 blixtsnabbt räckte upp handen blev de förbluffade och teaterviskade till mig. "Kjell vår lokal tar bara 50 personer!" Jag replikerade utan att tänka "Då kör vi två dagar"

Det blev fyra fullsatta dagar, två i Stockholm, en i Malmö och en i Göteborg där Kemikalieinspektionen, El-säkerhetsverket och Konsumentverket föreläste. Innan dessa fyra utbildningstillfällen fick jag resa runt till dessa myndigheter och utbilda dem i hur branschen är uppbyggd hur den fungerar, med import via leverantör och direktimport och alla varianter där emellan. Konsumentverket ligger i Karlstad, El-säkerhetsverket i Kristinehamn och Kemikalieinspektionen i Stockholm. Det blev en trevlig liten turné. Första Education Day blev succé och gav mersmak.

En lite rolig episod inträffade dagen efter, när jag är på Nalen och plockar ihop våra grejer, städar av helt enkelt. Då ringer telefonen, det är Thirine Bastini ordförande i NBR (den Norska branschföreningen) hon hade glömt en blus i garderoben på sitt hotellrum och bad mig ta hand om den. Jag ringde hotellet som la blusen i en påse, som jag slängde in i bilen och åkte hem. Väl hemma hjälpte Daniela mig att packa ur bilen varpå hon hittar påsen med blusen. ¨Varför har du en damblus i din bil?¨ ¨Den är Thrines hon hade glömt den i garderoben¨ .Nästa fråga kom med is i rösten. ¨Bodde ni på samma rum?¨ -¨Nej Nej den var i garderoben på hennes rum¨. ¨Hur visste du vilket rum hon hade¨ - så fortsatte det en stund till och jag kunde inte ta mig hur det hela fast jag var totalt oskyldig. Sov i ladan resten av den månaden.

Vi kanske skall fortsätta med Education Day? Det var bara att börja spåna på upplaga 2 direkt. Nu hade vi konceptet klart och visste att det funkade, så jag ville hitta något utöver det vanliga. Så jag ringde min kollega i USA Paul Bellantone ordförande och VD i PPAI, världens största branschförening med ca 16 500 medlemsföretag och en omsättning på 125 milj USD . Eftersom vi talades vid typ en gång i kvartalet per telefon och träffades en gång per år behövde jag ingen lång introduktion och han var positiv direkt och svarade; vill du ha min hjälp så självklart kommer jag. Wao! Blixtsnabbt började jag fundera på hur jag skulle finansiera hans resa från Dallas till Stockholm tur och retur, hotell etc. "Kjell jag vet hur liten budget du har, så jag betalar min flygresa själv¨.

Oj, det här blev bara bättre och bättre! Efter ytterligare några minuter in i samtalet säger Paul: Jag betalar mitt hotellrum också, så kan jag stanna hela veckan, du får guida i Stockholm, fixa några bra möten med branschfolk och bjuda på någon middag, blir det bra?¨ Of course. ¨Jag säger till Rod Brown att komma också, men han får stå för sina kostnader själv.¨ Paul det blir för mycket vi kan inte ta emot så mycket. ¨Kjell du och jag är de enda, jag vet, som jobbar för branschen, övriga branschföreningar jobbar för pengarna. Se på ASI, GWW, PPP, BAPP osv." Han hade rätt, så var det och är än i dag. Det var inga problem att få till några intressanta möten till våra amerikanska kollegor. Masterdesign ställde upp och vi hade ett bra möte med dem. Masterdesign bjöd också på middag på kvällen. Torsten Jansson ringde och ville bjuda på frukost och visa utställningen på Barnhusgatan. Vilket han fick och gjorde, det blev en två timmar lång frukost med bra dialog.

Efter frukostmötet ute på gatan hann vi bara gå några meter innan Paul rycker mig hårt i armen, så att jag stannar. Stirrar på mig med svarta ögon, så svarta som bara killar med italienskt påbrå kan göra. Mellan tänderna väser han fram ¨Hur i he…te kan du presentera mig för någon som inte är medlem i SBPR!!!! Sedan följer en lång utskällning med en vilt gestikulerande Paul Bellantone. Jag har fått många utskällningar i min roll på SBPR, som jag inte reagerat på, men den här tog. Han hade ju helt rätt. Det värsta av allt, jag kunde inte svara på varför New Wave inte var medlemmar. Senare på kvällen stod Paul på scenen på Education Day, började med att presentera sig och berätta att han hade 60 medarbetare som hjälper honom att driva branschföreningen och Kjell har bara en Lap-top och en telefon och gör exakt samma jobb. Jag måste göra något fel!! Då glömde jag morgonens incident. Sedan höll han och Rod en bejublad föreläsning. Education Day var åter en succé.

Tredje Education Day laddad med flera toppföreläsare med Ashkan i topp, fick ställas in, dagen innan på grund av pandemin Covid-19, som slog till med full kraft. Budskapet gick ut och nådde alla utom John Swaab från Holland, så jag fick stanna kvar i Stockholm och ta hand om honom. Minns att jag försökte få tag i någon mer för att socialisera med John Swaab. Den enda som uppmärksammade mitt rop var Anette Hagberg. Minns att vi gick tvärs över gatan till Taverna Brillo, som normalt är omöjligt att komma in på, utan bordsbokning. Det var vi tre plus en ensam gäst på hela restaurangen. Stockholm blev folktomt över en natt. All mat som vi beställt till Promotiongalan, gick inte att avboka med så kort varsel så den delades ut bland hemlösa i Stockholm genom Nalen och med hjälp av kyrkan.

Åtta månader senare i november körde vi Education Day nummer 3, digitalt. Inte alls lika roligt, däremot var det roligt att vara med att köra ett så stort event digitalt. Det var ca 10-15 människor som roddade sändningen allt från producent till kameramän, sminkös mm.

Jag tror vi stannar där. Det hölls en fantastiskt trevlig avskedsfest för mig när jag slutat, men den får någon annan berätta om. Så nu Tore är vi överens om att detta var sista kapitlet i storyn Kjell Harboms år på SBPR?

Text Tore Lindfors 0704-912465